Har någon sett mig någon annanstans? av Beate Grimsrud (Albert Bonniers Förlag)

Det finns inga visuella eller känslomässiga gränser i Beate Grimsruds surrealistiskt flytande landskap. På gränsen mellan dröm och vakenhet utforskar hon skrivandets villkor och författarens roll i en tillvaro som ideligen störs av samtidens påträngande trivialiteter. Skrivprocessen blir synonym med livet i alla dess nyanser – från dråpligt till skrämmande.

Mig äger ingen av Åsa Linderborg (Bokförlaget Atlas)

Åsa Linderborgs självbiografiska barndomsskildring breddar sig långt utanför den personliga erfarenheten. Osentimentalt och kärleksfullt tecknar hon bilden av pappan och dottern som lämnas åt varandra i det svenska klassamhällets utkanter. Sällan har det personliga och det politiska legat så självklart sida vid sida som här.

Norrlands Akvavit av Torgny Lindgren (Norstedts Förlag)

Torgny Lindgren är en drastisk filosof, en underfundig historietecknare i den här vemodiga berättelsen om en del av ett Sverige som håller på att försvinna. Den före detta väckelsepredikanten återvänder till en avfolkad by för att göra avbön, men överraskas av att livet redan gjort sitt. Berättandet i sig blir en vital aktör i denna ömsinta historia om att försonas med livets fåfänglighet.

Synopsis av Ulf Karl Olov Nilsson (Symposion)

Normalitetens språk är aldrig oskyldigt. Med dödsföraktande humor, i synopsis och gravskrifter, genom valtalets fraseologi och upphittade dikter, avslöjar poeten mänsklighetens lika kritiska som komiska belägenhet. Ulf Karl Olov Nilsson skriver sig rakt ner i samtidens vanmakt, förvandlar det till poetisk handling - och gör oss hoppfulla igen.

Världens sista roman av Daniel Sjölin (Norsteds Förlag)

Att döda romanen är att rädda romanen och Daniel Sjölin gör det bakslugt med sin offentliga persona som insats. Här träder han fram som alkoholiserad mediepsykopat i en språklig karusell där verkligheten dupliceras och förställs. Världens sista roman är en komisk och oförsonlig uppgörelse med vår tids narcissism, våra livsklyschor och vår oförmåga att gå utanför oss själva.

Stundande natten av Carl-Henning Wijkmark (Norstedts Förlag)

Människan kanske inte lurar döden, men Carl-Henning Wijkmark visar att litteraturen kan göra det. Stundande natten är ett existentiellt kammarspel om tankens kraft mot kroppens förfall och lidande. Den är ett egendomligt uppmuntrande drama om konsten att dö.